johannasjakt.blogg.se

Denna gången är vi i Hjortseryd, Blekinge och det är klövviltsjakt som gäller. Jag brukar vara nervös i vanliga fall men denna dagen har den som bjudit in oss fått förhinder så vi känner inte någon och det känns nästan lite jobbigt. Men såklart löser sig allt när vi kommer ner. Vi får ett varmt välkomnande och allt känns kanon. 

En annan grej som dock gör mig lite skakig är att jag ska sitta på pass, själv, det har knappt ens inte hänt innan?!

Då börjar frågorna snurra i huvudet; hur ska jag hitta till passet? Hur fan ser en kronhjort ut? Hur pratar man i radion ens? 

Lovligt första såten är älgkalv, vildsvin och alla kronhjortar. Men första såten händer inte så mycket. Jag får ett fint pass vid en göl (och det är lätt att hitta dit) och får lite sol på mig men inte mycket mer. 

 

Den andra såten den här dagen är den som är viktig. Den som jag kommer minnas länge.

Blir tilldelad ett pass som heter "stupet". 

- Där kommer du se älg, det lovar jag. 

- Där har aldrig någon suttit utan att se älg!

Får jag höra. "hrm, med min vanliga otur kommer jag bli den första som inte ser ett skit" svarar jag. Men det kommer jag att få äta upp. 

Blir avsläppt och ska gå till mitt pass uppe i ett torn. På vägen ut möter jag en älg som springer från mitt pass. Jävla skit nu är det kört. Den kommer ju inte komma tillbaka. Fick ju se en älg iaf. MEN när jag fortsätter gå mot tornet ser jag ännu en älg som inte ser mig. Lägger ifrån mig mina grejer så tyst och försiktigt jag kan för att inte skrämma ivägen den. Står och kollar på den länge och konstaterar att det är en vuxen älg, alltså inte lovlig. Jag smyger så stilla jag kan men är såklart nervös och spänd så det är inte lätt upp i tornet. När jag kommer upp har jag lite tappat bort min älg. Blir lite besviken och tänker att jag nog skrämt bort den. Men efter en liten stund kommer den gående och ställer sig en bit bort. Det är riktigt svårt att uppskatta avstånd. För jag står verkligen högt upp uppe på ett stup och har utsikt långt över ett stort hygge. Men älgen står kanske på 200-250m men känns mycket närmare. 

Samtidigt kommer en av hundförarna långt ner på hygget på min högra sida. Jag berättar för honom på radion att jag har en vuxen älg rakt framför mig. Ungefär samtidigt kommer ännu en älg. Den går fram till den andra älgen och sen vänder och kommer på väg mot mig. Så mycket tyvärr kan jag faktiskt inte avgöra om det är en kalv eller kviga. Så även om den travar, går och stannar om vartannat på som närmst mindre än 10 meter och liksom rundar mig beslutar jag mig för att hålla inne med skottet. 

Undertiden har hundföraren som är längre ner på hyggets hund fått upp grisar och rätt som det är kommer tre grisar rakt mot mig i full fart. Antagligen får dom vind av mig och vinklar rakt mot hundföraren istället. Han har då tagit sig upp på en sten/berg och jag ser hur han vinklar sig ner och skjuter en av grisarna som blir liggande i skogen. Även en kritvit svenskhare tar samma löpa som älgen förbi mitt pass. Undertiden allt det här händer hör jag samtidigt i bakrunden hur Rask har ståndskall 300 meter bort. Han är på väg mot mig men kommer att bryta innan när kon och kalven tar sig över en för bred å.

Vi bryter och återsamlas.

I den tredje och sista såten händer egentligen ingenting heller.

 

Men efter den här dagen har jag lite insett en sak och det är att det viktigaste är inte att viltet ska ligga dött på marken när dagen är slut. Utan det är upplevelsen som är det viktiga. Att få vara så nära viltet och se all grym natur och alla platser. Se och vara med om allt det här och träffa alla människor. Att få se och höra hundarna jobba. Visst jag fäller gärna vilt men hade någon sett leendet och kännt känslan jag hade hela den såten hade vem som helst förstått vad jag menar!