Måste bara skriva några ord om min fina hund innan jag somnar.
Med en dålig träning och något dåligt spår i bakhuvudet så kan man bli så glad för ett par småsaker. Riktigt små saker och så sjukt glad.
Ska förklara,
Igår tränade vi tillsammans med Emilia och Y och jag vet inte riktigt om jag kan säga att något var bra? Charlie bara dummar sig i passiviteten och jag blir så jävla trött. Hur svårt kan det vara att bara sitta stilla vid min sida?!?!
Tydligen jävligt svårt. Från att Emilia säger kvack kvack till att jag får dummien i handen är allt helgrymt men förutom det är det inte bra alls... Mmm, bara trött blir jag.
Men idag bara älskar jag han. Nog mer än någonsin. Han har inte gjort något sådär spektakulärt utan mest bara varit grym, enkel och härlig att vara med.
Började med att jag på lunchen väääldigt gärna ville prova min Jaguar-sax som Emilia beställt åt mig och som jag fick igår. Så går lite snabbt med C och sen tar jag fram saxen och börjar klippa på ena örat. Ville ju bara se hur den tog men när jag märkte hur grym den var och att Charlie satt stilla (JA, CHARLIE SATT STILLA) och nästan tyckte det var lite skönt kunde jag inte sluta. Haha. Så klippte klart det örat och så fick resten var. ;)
Åkte tillbaka till jobbet och bara väntade på att klockan skulle bli fyra så jag kunde få njuta av det fina vädret.
Kom hem bytte om, slängde in alla grejer i bilen och tog med Charlie och åkte till skogen. Tog med två råklövar och la två korta spår. Båda två med återgång och vinkel till höger. Sist gick återgången inte alls. Han redde inte ut det. Så ska lägga lite tid på det så kanske han lär sig.
Medan spåren vilade åkte vi upp till Tidäng och tänkte jag skulle trimma färdigt. Det är nästan det bästa med hela dagen för Charlie var stilla och lyssnade. Han kunde sitta/stå medan jag flyttade mig, krabbade och klippte. Det kanske låter som ingenting? Gör inte alla hundar det? NEJ! Charlie gör inte det. Han lägger sig ner och rullar sig eller springer iväg eller biter i saxen. Men inte idag! Han stod stilla i säkert 45 min tills jag sa att det var okej att gå. Jag slapp att bli trött och irriterad och kunde ist ha en fin mysig stund.
Sen tog jag ett gäng dummies och gick in i en hage och tränade "spring-dit-jag-pekar-och-ingen-annan-jävla-stans". Alltså ha Charlie vid sidan och kastar en dummie till vänster, en raktftam och en till höger. Sen pekar jag på en och den ska hämtas, ingen annan. Och det spikade han. Helt klockrent. Och med så mycket glädje. Det var bara så jäkla härligt.
Sen hade vi spåren kvar. Båda två fixar han. Inte helt perfekt men nästa gång spikar han återgången och vi kan sen börja lägga in det i våra vanliga spår.
Charlie har varit så himla härlig att vara med idag och han gör mig så glad och ger mig så mycket energi.
Den bästa vän man kan ha! :)
