Ni vet när man kör igenom marken där man jagar och man ser djur ute? Man stannar till och studerar dom och det kliar lite i pekfingret. Tänker: "jag kan vara tillbaka här om fem minuter ombytt med bössan i handen och redo att smyga"...Men så tänker man igen dom kommer vara borta när jag kommer tillbaka, jag orkar ändå inte och jag har ju bråttom till annat och är egentligen redan sen och så struntar man i det. Det har iaf hänt mig vädligt många gånger. I måndags tillexempel men jag tänkte aldrig den där andra tanken.
Jag skulle bara åka till pappa och hämta en mejsel så jag kunde sätta upp en jäkla lampa som jag tänkt göra varje dag i flera veckor (och är fortfarande inte uppsatt...). Får mejslen utan att ens behöva stiga ur bilen och kör hemåt. Bakom våran ladugård är det betesvallar och åkrar som går längstmed en liten landsväg. När jag kör på den ser jag långt borta på en åker att get och kid går och betar. Sitter och kollar på dom en stund. Kollar på klockan. Om en timme måste jag börja göra mig iordning till jobbet. Hm. Är dom här ute kanske fler är ute. Alltid kul att se massa rå. Så kör en runda och tänker står dom kvar när jag kör tillbaka provar jag. Det gjorde dom. Så jag åkte hem slängde på mig andra byxor och hämtade bössan.
Körde ut till pappa och gick fram till honom och pekade och sa "get och kid", gav honom ett brett leende och tummen upp...han bara sakade på huvudet och fortsatte med det han höll på med..... ;)
Började smyga bort över åkrarna. Det är ett par hundra meter och inget att gömma sig bakom. Någon gång då och då tittar dom upp åt mitt håll. Lyssnar. Men fortsätter lugnt att beta varje gång.
Tillslut är jag tillräckligt nära. Får väl kompensera bocken jag aldrig fick på pyrschen :)
