Denna dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Rådjurspremiären var igår. Jag tror många hade en fin dag med många drev och fint väder medans jag var på jobbet.
Jag fick då skjuta min premiär till idag. Packade in Milton i bilen och åkte ut till pappa.
Jag var SÅ sugen på att höra hundskall så jag körde till ett ställe där det tar under minuten att få upp.
Idag sprang Milton 4km i det området utan att få upp... Det verkar som att vi har fått lo på marken..
Vi har haft aldelles fullt med rådjur här men nu lyser dom med sin frånvaro.
Jag kopplar uppgivet Milton och åker hem till pappa för att äta frukost med han, syster och systerdotter ♥.
Efter det var egentligen tanken att släppa Milton igen. Men jag får istället åka hem och byta hundar och bössa för att åka på en viltolycka. Ett villdsvin var påkört. Men för det första får jag fel plats av polisen och sen hittar jag ingen utmärkning. Men tror till slut jag hitta rätt plats och slag i väg kanten.
Spårar en halv kilometer men inget tyder på att djuret är skadat och jag bryter.
Hinner bara vara hemma en kort stund innan polisen ringer igen. En kvinna har när hon gått i skogen sett en ensam älgkalv som verkar ha ett brutet ben. Ringer Pär så han kommer hem och vi packar in hundar och grejer i bilen.
När vi kommer dit visar en man oss vart den blivit sedd. Där släpper vi Oden.
Han tar en lång runda och vi bara väntar på upptaget.
Men det kommer inte. Utan han kommer tillbaka till oss. Vi går lite tillbaka igen och efter en stund så traskar han iväg igen.
Och DÅ kommer upptaget några hundra meter från oss.
Men det går iväg och ganska fort så vi misstänker att det är fel älg.
Det går fort mot en stor väg och vi gör oss beredda i bilen. Men då tar det stopp och istället går lite tillbaka mot oss. Där stannar det bara hundra meter ifrån.
Vi ser hunden och en älg rumpa.
Dom står på en kulle så det svårt att se ordentligt. Men det syns tydligt att älgen aldrig stödjer på höger bakben även om den rör sig.
Vi smyger lite närmre. Oden skäller på och gör ett kanonjobb och älgen har ingen aning om oss.
När vi kommer närmre är vi helt säkra på att det är rätt älg. Men i och med att den står på kullen är det svårt att se Oden när han rör sig. Så Pär håller koll på han medan jag tar stöd mot ett träd. Perfekt när man behöver sikta länge för att vänta på rätt läge. Tillslut är hunden på ett säkert ställe samtidigt som älgen kommit fram bakom granen och jag kan avsluta.
Älgen trillar ihop och Oden slutar skälla. Vi går fram och ser på en gång att bakbenet är helt av.
Känns alltid skönt att avluta ett lidande..
