johannasjakt.blogg.se

Bockpremiären blev verkligen något extra i år.

Att bara få åka till och vara på Öland vid den tiden är så härligt! 

Att få åka bort och "bara va" på dagarna och lugnet att sitta på pass i solupp- och nedgång.

Och vi får några riktigt roliga (och knäppa) dagar tillsammans med Jocke och Abbe.

 

Så här blev mina två jaktdagar:

 

16 augusti 03:30 ringer klockan och jag är så pirrig och förväntansfull att jag tror ben å armar ska trilla av!

Vi rastar hundarna och ger valparna och oss själva frukost. Byter om och sen smyger jag bort mot mitt pass medans det börjar ljusna..

 

När jag är alldeles intill mitt pass ser jag hur en räv smyger upp och tar en hare.

Jäkla vilket skrik!

Fortsätter bort och sätter mig bekvämt bland stenarna.

Framför mig har jag en vall med gräs och ett majsfält intill, perfekt.

Jag sitter och studerar räven som äter sin frukost när jag får se bockpremiärens första rådjur. Han kommer spatserande över hela åkern. När han är inom skjuthåll sicksackar han ut och in genom majsen. När han är utom skotthåll lägger han sig i gräset.

Och där ligger han. I säkert två timmar. Ibland reser han sig och byter ställe men hela tiden är han på förlångt håll. Tillslut bestämmer han sig för att gå tillbaka samma väg som han kom.

Han stannar på ett perfekt avstånd men jag tycker han är lite liten så han får gå vidare. 

Klockan har blivit mycket så jag reser mig och går hemmåt. På vägen tillbaka ser jag räven som ligger och vilar i solen efter sin harfrukost. Jag smyger på han men när jag kommer inom skotthåll vaknar han och smitter SNABBT in i majsen...

 

Vid klockan sex börjar jag smyga ut mot min ruta. Jag har bestämt att jag ska sitta vid en avlång åker som även den är intill ett majsfält. 

Sätter mig i mitten av ena långsidan med buskar och stenmur bakom ryggen. 

Tror jag sitter i max 5 minuter innan jag får syn på kvällens första bock. Han smyger in på åkern nere i högra hörnet. Hinner bara se att det är en bock innan han går in i majsen. 

Men det tar inte lång tid innan nästa bock kommer ifrån andra änden på åkern. 

Han går längst med åkern hela vägen tills han stannar i höjd med mig. Och där står han. Det är knappt hundra meter dit. Hornen är ganska grova men är bara en fyra. 

Han står där en lång lång stund. Men jag tycker han är lite liten och jag känner att det är lite långt håll. Speciellt när han står in till majsen och gränsen av våran mark. Så jag väljer att låta han gå.

 

Jag inser nu att om det nu kommer fler bockar eller om någon av dom andra kommer tillbaka så kommer dom gå där längst med majsen och jag tycker det blir lite långt håll... Så jag tar mina grejer och faktiskt sätter mig mitt på åkern. Vilket egentligen är väldigt dumt för då syns jag ju? Hur väl som helst... 
Men jag sitter där och skickar ett sms till P att jag haft två bockar men att det blir för långt håll så jag flyttar mig. När jag sen kollar upp står det en till bock där den första kommit ut. Det är en liten liten bock med bara små spröt på huvudet.

Han tittar på mig och börjar gå åt mitt håll. Han är så nyfiken. Han stampar med fram benen åt mig för att försöka skrämma mig tror jag. Såg en större bock göra så mot en mindre kvällen efter. 
Han kommer så nära som femton-tjugo meter. Då visslar jag lite på han (annars hade han gått på mig...) och då blir han lite rädd och skuttar iväg några steg. Stannar och vänder sig om och sen skuttar han några steg till innan han stannar igen och så håller han på tills han är inne i majsen... Haha.. Så cool upplevelse. 

 

Jag väljer en ny taktik.

Jag går och sätter mig på kortsidan av åkern femtio-sexio meter ifrån där det kommit ut två bockar.

Medans jag fortfarande står upp ser jag en fjärde bock där i hörnet. Det är inte sant tänker jag. 
Han står och kollar rätt på mig så jag tänker: denna bocken har redan sett  mig och det kan ju inte finnas fler. Rör jag mig så skäller han antagligen ut mig och då är detta stället kört ändå.

Så jag börjar ta några steg för att förflytta mig till dit jag satt på morgonen. 

Men då går bocken ut på åkern och gå längst med kanten bort från mig. Så jag sätter mig igen för att kolla och se vad han gör. Tar upp min telefon och tar bild när han kollar rätt på mig. 
Han svänger och går över åkern. Bara sjutio meter ifrån mig. Så jag plockar upp bössan absolut, inte tyst eller försiktigt. Men han går lugnt. När han kommer till kanten vänder han och går längst med. Mot mig! När han står bredvid mig stannar han. Femtio meter och med en stenmur bakom. Och då kommer han faktiskt inte längre. Knall och fall. En sån kväll och en sån upplevelse. Situationer som liksom inte ska gå. 

Inte den största trofén men väldigt glad att jag fick med mig ett minne hem.

Dessutom när jag har tagit ur och sitter i gräset kollar jag upp och ser ännu en bock (som har dom finaste och största hornen jag sett...). Men jag får inget läge. Och det gör inget att jag missade han. Jag var så nöjd ändå!

 

(OCH när jag ska gå därifrån med min bock och alla mina grejer har har det kommit ut ett horndjur och hur mycket jag än skramlar så lyfter hon knappt på huvudet..)

 

Nästa morgon har jag två hondjur i pass och på kvällen ett hondjur och två bockar. 

Men får inget läge på bockarna även om jag hade den ena hos mig i två och en halv timme. Men för det mesta ligger han och vilar på alldeles för långt avstånd. 

 

Det var min bockjakt 2018 och jag är så glad över den. 

Jag har massor av roliga minnen med mig hem. 

Längtar redan till nästa år! ❤