Alla bra hundjobb under jakt och eftersök berör mig och jag blir alltid glad och stolt. Men årets höjdpunkt var verkligen när första älgen sköts för Thor.
Jag hade släppt Thor så mycket jag bara hann sen vi varit i jämtland. Men det ville inte släppa för han. Han hade ingen aning om vad vi gjorde i skogen. Han tyckte bara det var härligt att gå en skogspromenad.
Så när vi kom till jakten den sjunde januari och vi bestämde att vi skulle gå med tre hundar och jag skulle gå med Thor blev jag nervös. Jag känner alltid en stor press över att jag och hundarna ska levera.
Jag gick med Thor lös en bra bit från bilen tills vi kom fram till platsen vi skulle släppa från. Där var det precis nyhuggt och det hade setts en del älgar.
Vädret den här dagen är underbart. Blå himmel, sol och minus grader... Allstå sämsta jaktvädret..
Varje steg och rörelse hörs flera kilometer och jag vågar knappt röra mig.
Det är en hel del spår i området. Thor börjar följa lite olika men efter tjugo meter stannar han vänder sig om och tittar på mig. Jag kollar då alltid framåt åt det hållet han är på väg. Men han vänder och springer tillbaka till mig. Jag säger antingen ingenting eller puschar han att han ska ta slaget igen. Då gör han ingenting.
Men tillslut knatar han iväg lite längre och samtidigt tar en av dom andra hundarna upp och i och med vädret hörs det tydligt ända till oss. Då sticker Thor och jag är säker på att springer på den andra hundens skall.
Blir såå less...
Ganska snart förstår jag att han inte alls går efter den andra hunden utan han har något eget. Och då börjar han också skälla. Han skäller på bra och har ett fint gångstånd. I lite mer än en kilometer jobbar han med älgarna som går rätt i knät på en passkytt som skjuter kalven!
När jag hör det skotten och David berättar att han skjutit kalven och att Thor är kvar med den tror jag att jag ska börja gråta av lycka. Är det töntigt?! Ja, kanske. Men hundarna och deras jobb är något av det viktigaste i mitt liv.
Och när man lagt ner så mycket jobb på en hund och den leverar ger det en känsla som inte går att beskriva.
Jag blir alltså SÅ lycklig!
Enligt David jobbar Thor jättebra med kon och kalven. Han är på väg att följa efter kon någon gång men han lockar tillbaka Thor och kopplar honom.
Jag skyndar mig så gott jag kan dit. Men det är långt och svetten rinner när jag äntligen kommer fram till en SÅ stolt Thor. Han är så stolt och visar nöjt upp sin älg för mig. (Är även liite vaktig på dom andra som kommer sen).
Jag tar ur älgen och bara njuter av stunden och att se Thor med sin första älg.
DET var absolut säsongens höjdpunkt.
Efter den här dagen släpper det lite för Thor. Han tar längre runder med ett effektivtsök. Han vill något när han är i skogen. Är duktig på att hitta tillbaka (något som är viktigt för mig).
Jag längtar såååå mycket till nästa säsong och ännu mer till veckan i jämtland.
Men tills dess är det massor av viltspår som gäller. Om snön vill försvinna någon gång...
Kommentera