hrm, känns lite konstigt och kan inte riktigt förstå att jag faktiskt fällt min första älg tidigt idag på morgonen.
Jag hade precis myst ner mig i sängen och var på väg att somna när Pär ringde och bad om hjälp med ett trafikeftersök på en påkörd älg.
Den hade blivit påkörd och i stort sätt total kvaddat en stor suv. Vi började spåra med Oden strax efter klockan elva igår kväll. Fick kontakt, släppte och snabbt upptag och sen fast länge innan vi börjar smyga på.
Vi smyger på flera gånger. Många gånger. Kommer riktigt nära flera gånger men i mörket är till och med så nära som 20m långt. Vi stöter den därför flera gånger men den går bara korta korta sträckor innan det blir fast igen. Alltså ingen pigg älg. Men så otroligt frustrerande att hela tiden och gång på gång komma så nära att det känns som att om man skulle sträcka ut handen skulle man känna älgens päls men ändå inte får möjlighet till ett avslut. Det är verkligen helt andra förhållanden i mörkret.
Men tillslut efter grymt hundjobb av Oden blir älgen så trött och dålig att den lägger sig. Det hörs på andningen att det är trasigt inuti. Då kan vi ta några snabba steg så vi kommer så nära som kanske 2-3m och då reser hon sig och jag kan få iväg en smäll.
Då har Oden jobbat och vi smugit i mörkret över 4 timmar och klockan är tjugo i fyra. Nästan hela natten och solen är på väg att gå upp. Skönt att det börjar ljusna.
Vi smyger på flera gånger. Många gånger. Kommer riktigt nära flera gånger men i mörket är till och med så nära som 20m långt. Vi stöter den därför flera gånger men den går bara korta korta sträckor innan det blir fast igen. Alltså ingen pigg älg. Men så otroligt frustrerande att hela tiden och gång på gång komma så nära att det känns som att om man skulle sträcka ut handen skulle man känna älgens päls men ändå inte får möjlighet till ett avslut. Det är verkligen helt andra förhållanden i mörkret.
Men tillslut efter grymt hundjobb av Oden blir älgen så trött och dålig att den lägger sig. Det hörs på andningen att det är trasigt inuti. Då kan vi ta några snabba steg så vi kommer så nära som kanske 2-3m och då reser hon sig och jag kan få iväg en smäll.
Då har Oden jobbat och vi smugit i mörkret över 4 timmar och klockan är tjugo i fyra. Nästan hela natten och solen är på väg att gå upp. Skönt att det börjar ljusna.
Trött, helt slut men så glad och lättad framförallt. Hon har fått en ordentlig smäll av bilen och på ena sidan är flera revben knäckta och när vi tar ur henne syns flera skador efter kollisionen. Skönt att ha avslutat det lidandet även om det var en lång väg dit. Mycket envishet och tålamod krävs.
En timmes sömn innan jobbet räcker efter en sån natt och morgon. Grymt.
